Kram och godnatt!
Ibland undrar jag om någon annan är som mig. Om det finns fler som samlar på meningar och skriver ner dem för att eventuellt använda dem i något sammanhang så småningom.
Mitt i en promenad från busstationen till jobbet (tar en dryg halvtimme) kom jag på några helt underbara meningar. Ursäktade mig till kollegorna när jag kom fram, tog ett block och en penna och satte mig på toaletten och skrev ner dem. Var ju kissnödig också efter en bussresa och en lång promenad. Sedan kunde jag vara social med kollegorna som nog vid det här laget har vant sig vid mig. De verkade inte förvånade över min förklaring; jag har nog levererat mer chockerande saker än så.
Men nu ska jag lägga mig i sköna sängen och sova bredvid den bästa av alla!
Kram och godnatt!
Uppdatering av Iva's oerhört intressanta liv
Här kommer en uppdatering av mitt liv idag:
Badrummet upprivet sen förra måndan. Tänk vad man kan anstränga sig för att få en dusch.
Tonårsdöttrarna akutförkylda sedan igår. Hög feber, slemmiga och hostiga. Men rätt så snälla när de inte orkar med det vanliga tonårsbråket.
Sonen nyttjar säsongskortet i Vitbergsbacken så mycket han kan. Jag försöker oroa mig så lite som möjligt och lyckas ibland.
Maken börjar vara långhårig och vill i vanlig ordning inte gå till frisör men vill inte heller att jag ska klippa honom förrän badrummet är färdigt. Själv gick jag till "min" frissa, Katarina, i förrgår men ser väl som vanligt ut i min vanliga frisyr för ingen verkar märka nåt.
Fettvalken runt magen är större än jag önskar. Borde ha åkt skidor idag men orkar inte efter två turer till stan, matlagning och tvätt.
Blir sugen på semlor när jag ser den vita fluffiga snön. Tänker att jag i alla fall skulle kunna lukta på en -- det blir man inte tjock av.
Försöker förstå att jag borde vara nöjd med mig själv, men det är väl det svåraste att uppnå här i livet.
Har suttit idag och pratat med någon om mig själv och mitt liv som akademiker. Hur trist låter inte den kombinationen?
Laddar för att börja om och skriva. Den här veckan hinner jag inte men nästa...
/Iva
Ett år att fira!
Snömassorna brer ut sig utanför fönstret och i morgon åker längdskidorna fram. Jag har nog samma känsla för skidåkande som för skrivande. Resultatet blir dock olika för de båda aktiviteterna.
Annars är detta året då jag fyller ett halvt sekel. Känns rätt så okej och betydligt mindre dramatiskt än när jag fyllde 30 och 40. Vet bara inte om jag vill fira. Det finns så mycket annat:
Kevin blir tonåring.
Linn och Julia fyller 15 år.
Den 2 november har jag och Tobbe varit gifta i 10 år.
Och nästa år har vi varit ihop i 20 år!
Eller varför inte bara fira att vi fortfarande är ihop och är lyckliga tillsammans!
Känns också rätt så bra att fira att det i dagarna är 19 år sedan jag tog mig ur ett 14 år långt, destruktivt förhållande och att jag lyckats ta mig rätt långt sedan den dagen. Det är något att vara stolt över. Även om jag fortfarande söker mig själv.
Så har jag nu skrivit några rader om ingenting eller om någonting hur man nu ser på saken...
/Iva
