Minns Abbas
Minns Abbas. Första gången jag träffade honom var när jag ringde på dörren till den lägenhet i Ersmark där han placerats som asylsökande -- tillsammans med två andra i samma ålder. Bjöd in till asylcaféet i kyrkan som ibland flyttades hem till de som hade ansvar den torsdagen. När vi var hemma hos oss sparkade Abbas fotboll med min, då, femårige son som sedan vidhöll att Abbas var hans bästa kompis.
Abbas och en av killarna från lägenheten flyttade sedan till Kåge. Sista gången jag träffade honom, gick jag en promenad till Kåge och på långt håll såg jag att det var Abbas som kom cyklande. I vit skjorta och fladdrande hår.
Så svårt det var att försöka förstå att raderna på text-tv’n handlade om Abbas. Det var i telefonen jag först fick höra det och satt sedan och tittade på texten och försökte förstå. Hur förklarar man det sedan för sonen som då hunnit bli sex år?
/Iva
