Det obegripliga, ogreppbara
Det obegripliga, ogreppbara i
att sitta i ett samtal där känslorna
tar kommando över orden.
Där det som sägs inte längre räknas
och inga ord i världen
kan vända vågorna som väller in
över strand och översvämmar din själ.
Förtvivlan du känner när du inser
att orden sårat mer än du menat.
Förvåningen över de fått annan mening,
när de kastats upp i luften
och betyder något helt annat
när de landar i frusen sand.
Glas som krossats
och inte går att limma ihop.
Enda hoppet är eldens hetta
– att smälta alltsammans,
för att formas till något användbart igen.
Vetskapen att du inte kunnat
göra något annat,
än att kasta orden ut i det okända.
Riskera att krossa det värdefulla,
bara därför att du önskat dig
en förändring.
Det obegripliga, ogreppbara
i att vi lärt oss samma språk,
men inte förstår varandras dialekter.
/Iva
