Skriver
Men tro inte att jag får vara ifred. Ena dottern hade glömt ta med lämpliga skor för skogsaktiviteter igår och snäll mamma som man är tog jag cykeln och överlämnade dem -- trots att det störde mig i mitt skrivande. Förvånad borde jag inte bli men andra dottern hade oöverstigliga behov av nya linser idag och det blev en tur med cykeln till Kågeskolan idag igen. Motvind på vägen hem. Jag vill förtydliga att det var ordentlig motvind.
Bara för att ni ska förstå hur oemotståndliga de är så lägger jag upp en bild på töserna.
/Iva
Lika värde
Jag är ingen feminist – inte på det sätt jag uppfattar feminismen. Jag är humanist vilket betyder att jag anser att alla människor har lika värde – oavsett ålder, kön, nationalitet, religion eller social status.
Lika lön för lika arbete – självklart! Och om det innebär feminism så är det också vad jag är. Men jag uppfattar något annat bland de uttalade feminister jag möter. Att allt alltid ska tolkas som om det handlade om en könskamp och inte om olika personligheter.
Det händer att andra har svårt att förstå och acceptera att jag inte tror på någon gud. Som har svårt att förstå att jag hellre delar in människor i olika personligheter och bakgrund än i könsskillnader. Och värst av allt är när någon påstår sig veta att jag inte tycker det jag tycker och om jag vågade släppa fram vad jag egentligen tycker, så skulle jag tycka som denne. Då känner jag mig kränkt över att jag som person inte respekteras.
Jag har svårt för människor som alltid tror att de har rätt och som inte har förstått så mycket av livet att man inser att det finns många olika sätt att betrakta tillvaron på. Ödmjukhet är att inse hur litet man vet och att ständigt utvärdera sina ”sanningar”.
Enligt min åsikt har en medelklasskvinna långt större förutsättningar till ett gott liv och en god ekonomi än en man som vuxit upp i ett utanförskap. Den tesen grundar jag på erfarenheter jag gjort i livet. Dessutom anser jag att jämställdheten är större i dagens arbetarklass än inom medelklassen. Jag har dock ingen vetenskaplig grund för detta; det är bara mina egna iakttagelser. Men det vore intressant som forskningsobjekt.
Humanism för mig innebär att arbeta för att ge alla, kvinnor som män, samma rätt att göra sin åsikt hörd, samma rätt att protestera mot orättvisor. Samma rätt att tro på det man vill. Och om orättvisorna ger sig uttryck i att män och kvinnor behandlas olika eller att människor från olika samhällsnivåer behandlas olika, är det lika illa – oavsett hur man ser ut och varifrån man kommer eller om man är man eller kvinna.
Jag har vänner som är kristna, muslimer, buddister, ateister och med många olika politiska uppfattningar och olika intressen i livet. Vi är vänner för att vi respekterar varandras olikheter. Och vi är vänner för att vi tycker om varandras personligheter. Vill du vara min vän – acceptera mig då som jag är.
/Iva
Glädje och sorg
Som en löpeld har en sorgens nyhet spridit sig i Ersmark och Kåge idag. En 17-årig kille från byn orkade inte längre kämpa mot cancern. Regnet som forsat från himlen har känts som tårar från ovan.
Är man förälder själv kan man ana vad föräldrar syskon går igenom. Livet är stundom grymt.
Sonen förlorade mobilen på bussen. Lite upprörd kan man bli över sonens ständiga slarv. Men ändå; Jag är glad att det inte är du som försvunnit! Mobiler går att ersätta men barn är oersättliga!
Kokat palt -- inte pite-palt utan lule-palt. Möjligen Vuollerim-palt eftersom mormor kom därifrån. Jag har lärt mig av min mamma som lärt sig av sin. Tittar inte i något recept. Där står ändå inte allt. Alltid lök i smeten och den här gången blev det köttfärsfyllning och tre sorters mjöl -- korn, råg och vete. Sirap och smör serveras till. Umm så gott! Tycker jag men barnen föredrar köpt palt! Det är som att gilla pulvermos bättre än hemgjort mos.
Kvällen ägnades åt besök hos finaste Lotta. Båda döttrarna följde med. Tur att Lottas hår behöver fixas ibland annars skulle det bli ännu längre mellan besöken. Våra barn har vuxit upp tillsammans och vid fikabordet blev det mycket prat och många skratt när det ena barndomsminnet efter det andra flöt upp till ytan. Tänk att våra barn redan har barndomsminnen, att de blivit så stora nu. Det var ju nyss de sprang omkring och lekte hela dagarna... Vart tog tiden vägen?
I morgon blir det ingen kort dag. Personalmöte 8-12 och sedan jobbar jag till 23. Det blir nog matlåda med palt till lunch.
/Iva
Livstecken
Laddar för fyra veckors semester som ska ägnas åt skrivande. Barnen i skolan, maken på jobbet och hunden lär väl ligga och sova och blänga på mig emellanåt. Men själv ska jag tillbringa tiden vid datorn. Härligt!
Facket har bytt namn och logga. SKTF heter nu VISION. Kostade visst några kronor så man får hoppas det var värt det. Håller nog inte alla med om. Vision -- en ny version av SKTF! Fyndigt!
Lördagen gick i firandets tecken. Lilla Ida har fyllt ett år och firades med ballonger och tårta. Ute hällde renget ner och här försöker systrarna Aretorn fånga morbrors uppmärksamhet.
Från Flarken bar det av till en avlägest belägen gul och nedlagd skola i en liten by som heter Järvtjärn. Passade perfekt att fira 40-årig lillebror i.
Hemma sent men dagen efter sken solen och det kändes som om sommaren var här igen. Vi måste göra en utflykt idag! var både jag och man och son överens om. Döttrarna var måttligt imponerade av utflyktsmålet; Vitberget i stan. Men med kom de och lite roligt hade de kanske och eventuellt kommer de att minnas något positivt av utflykter när de som 40-åringar tänker tillbaka på sin barndom och tonårs-tid.
Resten av söndagen ägnade maken åt diverse pyssel med huset och själv tog jag mig an trädgården. Klippte gräsmattan så svetten dröp och rev mig på hallonbuskarna när de gamla skotten klipptes bort. Men nu ser det fint ut och en säck med bark hittade jag att täcka jorden runt hallonen, med. Riset kördes ner mot älven -- inte i älven men till det ställe där vi brukar köra ris.
Så nöjd man känner sig när man gjort praktiska saker. Och svetten går att duscha av.
Det var min helg det. Nu ser jag fram emot den 26:e september då jag ska få sätta mig ner och fortsätta skriva på min bok.
/Iva
