Lika värde
Jag är ingen feminist – inte på det sätt jag uppfattar feminismen. Jag är humanist vilket betyder att jag anser att alla människor har lika värde – oavsett ålder, kön, nationalitet, religion eller social status.
Lika lön för lika arbete – självklart! Och om det innebär feminism så är det också vad jag är. Men jag uppfattar något annat bland de uttalade feminister jag möter. Att allt alltid ska tolkas som om det handlade om en könskamp och inte om olika personligheter.
Det händer att andra har svårt att förstå och acceptera att jag inte tror på någon gud. Som har svårt att förstå att jag hellre delar in människor i olika personligheter och bakgrund än i könsskillnader. Och värst av allt är när någon påstår sig veta att jag inte tycker det jag tycker och om jag vågade släppa fram vad jag egentligen tycker, så skulle jag tycka som denne. Då känner jag mig kränkt över att jag som person inte respekteras.
Jag har svårt för människor som alltid tror att de har rätt och som inte har förstått så mycket av livet att man inser att det finns många olika sätt att betrakta tillvaron på. Ödmjukhet är att inse hur litet man vet och att ständigt utvärdera sina ”sanningar”.
Enligt min åsikt har en medelklasskvinna långt större förutsättningar till ett gott liv och en god ekonomi än en man som vuxit upp i ett utanförskap. Den tesen grundar jag på erfarenheter jag gjort i livet. Dessutom anser jag att jämställdheten är större i dagens arbetarklass än inom medelklassen. Jag har dock ingen vetenskaplig grund för detta; det är bara mina egna iakttagelser. Men det vore intressant som forskningsobjekt.
Humanism för mig innebär att arbeta för att ge alla, kvinnor som män, samma rätt att göra sin åsikt hörd, samma rätt att protestera mot orättvisor. Samma rätt att tro på det man vill. Och om orättvisorna ger sig uttryck i att män och kvinnor behandlas olika eller att människor från olika samhällsnivåer behandlas olika, är det lika illa – oavsett hur man ser ut och varifrån man kommer eller om man är man eller kvinna.
Jag har vänner som är kristna, muslimer, buddister, ateister och med många olika politiska uppfattningar och olika intressen i livet. Vi är vänner för att vi respekterar varandras olikheter. Och vi är vänner för att vi tycker om varandras personligheter. Vill du vara min vän – acceptera mig då som jag är.
/Iva
